Winter clothes, picture #88 Charming family portrait, picture #100 Beauty salon, picture #79 Space explorer, picture #97 Lady hunter, picture #86 Indian safari, picture #73 Summer freedom, picture #71

Hemsida Ryska flickor Bilder · Världen reser bilder · Gratis bakgrundsbilder | Donne Russe · Femmes Russes · Mujeres Rusas · Mulheres Russo · Russische Frauen · Russian Women · Russiske Kvinder · Venaja Naisten · Russische Vrouwen 

Stora ryska kvinna

Katarina II av Ryssland

Katarina II Katarina II, även Katarina den stora, född 21 april 1729 som Sophie Friederike Auguste av Anhalt-Zerbst, död 6 november 1796, var rysk monark (tsarinna) från 1762. Hon var dotter till Kristian August av Anhalt-Zerbst och Johanna Elisabeth av Holstein-Gottorp, systerdotter till Adolf Fredrik av Sverige och således kusin till Gustav III och Karl XIII. Hon förmäldes 1745 med den ryske tronföljaren Karl Peter Ulrik av Holstein-Gottorp, sedermera tsar Peter III av Ryssland. Hon avsatte sin man i en palatskupp och blev själv regent. Under hennes regeringstid expanderade Ryssland kraftigt på bekostnad av Polen och Osmanska riket. I början av sin tid vid makten förde hon en liberal politik inspirerad av upplysningen.

Katarinas ursprungliga namn var Sophia Augusta Frederica, men hon kallades Figchen. Katarinas far var Kristian August av Anhalt-Zerbst. Hennes mor var Johanna Elisabet av Holstein-Gottorp som var syster till Adolf Fredrik, kung av Sverige. Johannas bror Karl August av Holstein hade varit på väg att gifta sig med den ryska kejsarinnan Elisabet av Ryssland, men han dog av smittkoppor innan äktenskapet ägde rum. Elisabet kom även efter dödsfallet att intressera sig för Karl Augusts släktingar. Att valet föll på henne som make åt den blivande kejsaren av Ryssland, Peter III (ursprungligt namn Karl Peter Ulrik av Holstein-Gottorp), var dels ett utslag av Elisabet av Rysslands påtänkta äktenskap med Johannas bror, dels av ett diplomatiskt arbete av bland annat Fredrik II av Preussen som ville stärka Preussens relationer till Ryssland.

Vid 15 års ålder sändes hon till Sankt Petersburg för att giftas bort till den ryske tronföljaren Karl Peter Ulrik. Vid sin konvertering till den ortodoxa tron bytte hon namn till Jekaterina Aleksejevna. Äktenskapet var mycket olyckligt då de båda makarna stod mycket långt ifrån varandra. Karl Peter Ulrik var på det intellektuella planet underlägsen sin maka och hans behandling av henne fick ryktena om skilsmässa att florera. Eftersom han hade förhudsförträngning kunde han inte genomföra samlag, och han motsatte sig att åtgärda detta med kirurgi. Först flera år efter bröllopet blev han övertalad att vidta åtgärder, men då hade alla känslor mellan makarna försvunnit.

Paret bodde i Oranienbaum, där Katarina ägnade sig åt jakt och ridning. Katarina hade tidigt upptäckt, och fallit för, upplysningens idéer, men till skillnad från sin make var hon försiktig och höll sig väl med prästerskapet. Hon visade också stor respekt för rysk kultur och lärde sig ryska. När Katarina inte visade tecken på graviditet efter att nio månader hade gått blev Elisabet mindre vänligt inställd till henne och hon och hennes man fick varsin övervakare i form av paret Maria och Nikolaj Tjoglokov som skulle få fart på barnafödandet. Personer i Katarinas och Peters omgivning som de tyckte om skickades iväg och Katarina fick inte själv skriva brev till sin mor, det sköttes istället av utrikeskollegiet.

1754 blev Katarina gravid för tredje gången, efter att tidigare fått två missfall. Om det var hennes älskare Sergei Saltykov som var far till barnet eller hennes man är inte klarlagt. Barnet döptes till Paul. Direkt efter att han föddes såg Elisabet till att han togs från Katarina och hon kom därefter att vid enstaka tillfällen få träffa honom. Sergei blev ambassadör i Dresden och Katarina kom mindre än ett år efter födseln av sin son att träffa Stanisław August Poniatowski som var protegé till den engelska ambassadören i Ryssland. De inledde ett förhållande och i slutet av 1757 födde en Katarina en dotter.

I januari 1762 dog Elisabet och Karl Peter Ulrik besteg tronen under namnet Peter III. Det fanns de som jobbade för att Katarinas son Paul skulle ta över efter Elisabet, vilket även hon själv hade varit inne på. Att Peter var olämplig som kejsare var uppenbart för de flesta på grund av hans tyskvänliga hållning och låga begåvning. Katarinas vänner erbjöd sig att hjälpa henne till tronen, men hon avböjde alla sådana förslag. En viktig orsak var att hon var gravid, denna gång var fadern Grigorij Orlov som hon hade haft som älskare under ett par år. Förlossningen skedde i hemlighet och barnet fördes bort från det kejserliga palatset och uppfostrades hos vänner till Katarina.

När Elisabet dog var Ryssland i krig med Preussen i sjuårskriget. Den tyskvänlige Peter avslutade snabbt kriget, trots att Preussen var hårt pressat och Fredrik II av Preussen var nära kapitulation. För den ryska eliten, militären och anhöriga till de stupade var detta ett hårt slag. Peter visade öppet sitt förakt för Elisabet vid begravningen och likvakan, tvärt emot Katarina som var noga med att visa allmänheten hur mycket hon sörjde. Peter gjorde sig även impopulär genom ett flertal reformer vilka missgynnade de högre stånden.

Runt Katarina fanns en grupp som var lojala mot henne och ville se henne som kejsarinna. I juni 1762 blev en av de sammansvurna gripen, och för att inte konspirationen skulle avslöjas beslöt man att slå till. Grigory Orlov och hans fyra bröder hade köpt stöd inom viktiga regementen i huvudstaden. Katarina bodde i Peterhof, medan Peter bodde i Oranienbaum några mil längre bort från S:t Petersburg. Tillsammans med Grigory och hans bror Aleksej åkte hon tidigt på morgonen från Peterhof till S:t Petersburg. Där slöt tre gardesregementen upp bakom henne och hon blev välsignad samma morgon som kejsarinna.

För att möta Peters eventuella motdrag samlade Katarina 14 000 man och drog iväg mot Peterhof dit hennes man väntades under dagen. Peter hade däremot blivit förvirrad när han inte hittade sin fru i Peterhof och hade inte förstått vad som hade skett. Han gav upp utan motstånd och sattes i husarrest under bevakning av Aleksej. En dryg vecka senare blev han ihjälslagen. Aleksej försäkrade att det hade varit en olyckshändelse under ett fyllebråk. För Katarina innebar det att en rival var ur vägen, men samtidigt att hon kunde misstänkas för att vara den som beordrat mordet, vilket inte var fallet, men kunde ge henne minskat förtroende bland befolkningen.

1768 förklarade Turkiet Ryssland krig på grund av Rysslands expansion i Polen. Rysslands baltikumflotta som Katarina rustat upp seglade runt hela Europa till Medelhavet och besegrade där turkarna vid slaget vid Cesme 1770. Den ryska armén var i dåligt skick, men den turkiska i ännu sämre, och ryssarna vann flera segrar.

Kriget mot Turkiet och Polen hade ökat statens kostnader och lett till skattehöjningar. Man hade inskränkt kosackernas självstyre. Antalet livegna hade ökat på grund av Katarinas utdelning av jord till hennes närmaste och i gruvor och vapenfabriker var arbetsförhållandena usla. Den missnöjda massan fick sin ledare i form av kosacken Jemeljan Pugatjov, som utgav sig för att vara Peter III. Från hösten 1773 samlade han allt större skaror omkring sig. För Katarina blev upproret en av hennes största prövningar, armén var uppbunden av kriget mot Turkiet och många soldater som skickades mot Pugatjov bytte sida.

När kriget mot Turkiet tog slut sommaren 1774 hotade upproret Moskva, men när hela armén sattes in tog det snabbt slut och Pugatjov tillfångatogs av sina egna. Hans straff blev att slitas sönder mellan fyra hästar och sedan halshuggas, men Katarina ändrade ordningsföljden eftersom tortyr var något Katarina förbjudit. För Katarinas del innebar upproret och allt dödande upprorsmakarna hade orsakat att Katarina fick ompröva sina funderingar på att livegenskapen borde avskaffas och hon drog slutsatsen att de lägre samhällsklasserna inte var redo för frihet.

Katarina hade gjort sin älskare Stanisław Poniatowski till kung av Polen 1764. Över hans huvud bestämde hon i Wien tillsammans med Österrike och Preussen att de tre länderna skulle annektera varsin del av Polen. Stanisław hade inget att sätta emot och blev tvungen att ratificera annekteringen. Den andra delningen skedde mellan Preussen och Ryssland. I ett försök att bryta den ryska dominansen startade Tadeusz Kościuszko 1794 ett uppror som till en början hade militära framgångar. Han hade ett stort folkligt stöd och tal om att avskaffa livegenskapen ledde till ökad uppslutning. De preussiska och ryska styrkorna kunde till slut besegra upproret och beslöt därefter att helt utplåna Polen genom att dela upp de resterande delarna av landet mellan sig.

I början av 1787 gav sig Katarina ut på en resa till det av Ryssland annekterade Krim. Syftet var att imponera på utländska sändebud, men även för henne att få en bättre bild av de nyerövrade områdena. Tillsammans med diplomater och ett stort antal tjänstefolk reste Katarina till Kiev, och därifrån fortsatte färden med båt längs Dnepr. Med på resan var även hennes nya älskare Alexander Dmitriev-Mamonov. Besättningen på de olika fartygen uppgick till 3000 man. I de nyerövrade områdena bevittnade man hur Potemkin hade fått byarna att växa till städer och landet hade odlats upp. På vägen hem reste sällskapet genom Poltava där 15000 soldater återskapade slaget mot svenskarna. Resan tog mer än sex månader, och i Turkiet sågs detta som en provokation vilket ledde fram till nytt krig.

Turkiet lämnade Ryssland ett ultimatum att lämna Krim, och när de vägrade fängslades den ryske ambassadören och Ryssland förklarade krig 1787. Rysslands enda allierade var Österrike som var uppbundet av stridigheter i Nederländerna. Övriga stormakter var negativa till Ryssland som under Katarina växte sig allt större och starkare.

Katarina kände oro inför kriget. De ryska styrkorna var dåligt organiserade och generalerna var tveksamma till Potemkin som hade det högsta befälet. Dessutom var Potemkin inne i en depression och vädjade till Katarina att avsluta kriget så fort som möjligt. Katarina försökte sporra honom i brev att rycka upp sig och ta initiativ, men Potemkin fortsatte att motsätta sig alla offensiva företag. Till slut intogs Otjakov och de ryska trupperna vann flera slag och den ryska flottan var också framgångsrik. Österrikes trupper presterade dåligt under kriget men band upp turkiska förband. Österrike slöt fred 1791 och Ryssland och Turkiet skrev under ett avtal i Iaşi 9 januari 1792. Rysslands annektering av Krim slogs fast och delar av dagens södra Ukraina tillföll Ryssland och Dnjestr blev gränsflod.

Gustav III drog sig till minnes att Sverige och Turkiet hade en allians och startade krig genom att gå över gränsen mot Ryssland 1788. De bästa ryska förbanden var uppbundna i kriget mot Turkiet och de svenska trupperna närmade sig S:t Petersburg. Medan andra förberedde evakuering visade Katarina inga tecken på att ge sig av. Gustavs konflikt med adeln och ryska framgångar vid Svensksund ledde till ett tillfälligt stopp i striderna. Efter att den svenska flottan återuppbyggts och adeln satts på plats fortsatte kriget. I det andra slaget vid Svensksund segrade Gustav och kände att hedern var återupprättad. I fredsförhandlingarna vägrade Katarina att släppa något av Rysslands territorium, och inga gränsjusteringar skedde heller.

Katarinas äldste son Paul blev allt mer galen, och Katarina ville inte ha honom som efterträdare. Istället önskade hon att Pauls äldste son Alexander vars uppfostran hon själv hade övervakat skulle efterträda henne. Alexander hade haft en liberal lärare inspirerad av Jean-Jacques Rousseau, och han hyste sympatier för franska revolutionen, någon som störde Katarina. Hon hade själv varit negativ till enväldet när hon var yngre, men ändrade sig med stigande ålder. Katarina tänkte förkunna att Alexander skulle efterträda henne, men hon dog i ett slaganfall 6 november (gammal tidräkning) 1796. Det testamente som fanns och som gav Alexander makten valde han att inte begära fram. Därmed blev hennes efterträdare hennes son Paul.


rose - Flowers wallpapers, picture #21 Galapagos, bild #160 Prag, bild #139 Cooking a shashlyk, picture #90 Yosemite, bild #30 Young doctor, picture #174 Modern bridge, picture #257
 Rysk kvinnaskönhet Rysk kokkonst Rysk medborgaremat Stora ryska kvinnor Intressant ryska traditioner Handstil märker till ryska kvinnor Ryska ordspråk ordstäv och påskyndat uttrycker Moderna ryska familjeporträtt Ryska kvinnor kriger in info Ryska kvinnautbildnings och karriärutsikter Ryska kvinnor fakta Ryska kvinnor som är funktionsdugliga på hemmet Förluster av USSR i Andra världskriget Ryska sjuksköterskor Partisan motstånd Ryska kvinnor lotsar Ryska kvinnaprickskyttar Ryskt alfabet som är cyrillic Rysk arkitektur Perioder Historia av rysk arkitektur Rysk konst XX århundrade och mer sistnämnd Rysk konst Måla skulptur Imperialistisk rysk konst Rysk balett Rysk filmhistoria Ryska bio skådespelerska Ryska Kläder traditioner Ryska kulturen sociala traditioner Rysk historia Händelser perioder Rysk litteratur Historia av rysk litteratur Ryssen namnger Rysk religion Rysk ortodox kristendomen Rysk avkänning av blidkar Det ryska sovjet blidkar Ryskt väder Villkorar prognosen Ryska kvinnor efter den Oktober rotationen Ryska kvinna stereotyper Ryssen uttrycker Ryska fakta fakta om Ryssland Ryska brudar anti scam strategi Ryska fraser uttryck Ryska kvinnor som daterar Ryska kvinnor filmstjärnor Ryska kvinna aktriser
Privacy Policy